det känns redan väldigt tomt fafktiskt. just att inte ha något att komma tillbaka till nästa termin. helt stört att de människor jag har träffat varje dag i 6-10 år har försvunnit. jag kommer aldrig mer sitta i det klassrummet med de människorna. aldrig mer "VADÅ JAG?!". aldrig mer helt förstörda vikarier. aldrig mer samma gemenskap, och förmågan att alltid skylla från sig på någon annan. aldrig mer 9c.
det känns väldigt overkligt faktiskt. jag skulle kunna sitta här och dra upp hur många saker som helst som vi har hunnit med under dessa åren. medgångar/motgångar. jag måste säga att vi har vart med om det mesta.
allas våran Peo som vi hade en termin:
"jag har varit i bergsjön i 7 år, men ni är tamejfan värre!"
eller när rickard krus, som var stöd lärare i acd klassen på varla, fick komma till våran klass. varför? fråga inte.
alla de vikarier som vi bara har haft en gång. varför? de var helt förstörda efter en lektion med oss.
och redan i fyran var vi det värsta klassen på skolan. då hade vi precis slagits ihop!
eller den gången brandlarmet gick givetvis i vårat kapprum, och hela skolan fick utrymmas. varför? för att vi hade dammat mattan så mycket med mattan i kapprummet så att stora rökmoln bildats därinne.
eller som häromdagen när högste rektorn kom till våran klass och berättade att hon skämdes över oss, eftersom ingen ville gå in i vårat kapprum. det låg kläder överallt, papper, sönderrivna böcker. och av alla 25 skåp i kapprummet hade ca 5 stycken kvar dörrarna.
9c
philip-joel-viktor-christoffer-robert-daniel-oscar-nellie-nathalie-mathilda-pauline-ellinor-william-maria-joakim larsson-ulrika-love-jessika-joakim lange-mikael-august-adamtack för dessa åren.
ni är fan de bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar